Förbjud otrohet!

Från turkiet rapporteras det att regeringens förslag att förbjuda otrohet stoppas. Detta välkomnas tydligen av människorättsorganisationer och EU:s ledare. Jag känner inte till förslaget och kan tänka mig att det innehåller regler som särbehandlar män och kvinnor och i så fall ska det naturligtvis förkastas. Men varför är det inte lika förnjudet att skada människor mentalt som det är att skada dem fysiskt? Tycker inte de flesta offer att otrohet är värre än en örfil? Varför går inte lagen och moraluppfattningen hand i hand? Nu är det inte otrohet i sig jag är ute efter, vill människor leva med flera partner så står det dem naturligtvis fritt. Det jag är ute efter är löftesbrottet. Har man lovat en annan männsika sin trohet så ska man hålla det på samma sätt som man ska betala tillbaka sina skulder.

Samhällets skilda syn på psykisk och fysisk misshandel blir också tydlig i fallet mobbning. Först på senare år har det blivit möjligt att vidta rättsliga åtgärder mot psykisk mobbning.

Det konstiga är att när jag framför de här åsikterna så blir jag betraktad som moralist. Jag är inte moralist utan liberal och lägger inga värderingar i hur folk lever sina liv så länge de inte skadar andra! Poängen är att man faktisk skadar, eller sårar som det brukar heta, människor på fler sätt än att slå dem på käften!