Dagens citat

kommer från USAs försvarsminister Donald Rumsfeld som för ovanlighetens skull sagt något vettigt:
"Naturligtvis finns konspirationer, men underskatta aldrig betydelsen av ren inkompetens."

Socialdemokratisk korruption

De senaste åren har gett många tecken på att socialdemokraterna blivit alltför hemtama i Rosenbad. Ringholms flygplansresa i somras är bara ett exempel i raden. Maria Abrahamsson gör en intressant reflektion.

Kriminalvård

Kriminalpolitik är svårt. Debattens alternativ är tydliga: Människor har ansvar för sina handlingar, om man inte sköter sig får man ta konsekvenserna för det. Om brottslingar inte straffas hårt undergräver det rättsmedvetandet hos allmänheten, dessutom begår en liten klick av männsikorna brott, ska vi då inte hålla dem borta från samhället för att skydda oss övriga? Å andra sidan, ingen föds ond, få brottslingar begår brott efter en nogrannt beräknad cost-benefit-analys, hårda straff drabbar bara samhällets olycksbarn, dessutom så fungerar den förhärskande strafformen fängelse delvis kontraproduktivt eftersom många brottslingar blir hårdare och lär känna andra brottslingar där.

Det som särskilt upprört mig det senaste året är polisens uttalande efter mordet på Anna Lindh: -Vi åker nu omkring och kollar upp var de personer som kan tänkas utföra en sån här handling befann sig på tidpunkten för mordet. Det får mig att tänka på vad en polis sa när vi i mellanstadiet besökte polisstationen i Karlstad: -Just nu begås det inte så mycket inbrott. Det beror till största delen på att de som pysslar med sådant här i Värmlandsregionen för till fället sitter inne.

Dessa båda uttalanden tyder (liksom mkt annat) på att en liten klick människor står för lejonparten av de grova brotten. Att för alltid låsa in dessa människor tycker jag skulle vara en otroligt dålig lösning, dels är det inhumant att man ska få sota för enstaka misstag hela livet och dels skulle det förmodligen skapa en hårdare stämning blanmd kriminella. Om de är jagade av polis kan de ju lika gärna skjuta, de kommer ända att åka in rejält.

Tro det eller ej, men jag har faktiskt lösningen på denna till synes olösliga paradox! Tack vare ny teknik kan man numera övervaka brottslingar även utanför fängelserna. Min idé är därför att återfallsförbrytare döms till livstid i elektronisk boja, men att den dömde får röra sig fritt i samhället. Bojan ska vara designad på ett sätt så att det inte framgår att personen är brottsling, t.ex. inopererad i kroppen. Hur vi ska definiera återfallsförbrytare är en tekniska detalj, jag vet inte vad som kan vara rimligt, kanske tredje gången gillt?

En elektronisk fotboja eliminerar naturligtvis inte risken för nya brott, men brottslingen kommer att få stora problem med alibit och kommer snabbt att bli gripen! Detta borde ha en starkt avhållande effekt.

Många kommer naturligtvis motsätta sig den här idén med referenser till 1984 och liknande. Visst är det en inskränkning i intigriteten, men inte en generell sådan, utan som ett straff. Att sitta på fängelse är dock en ännu större inskränkning. För att inte tala om att få sin lägenhet länsad eller att bli misshandlad.

Den kriminalvård som eventuellt bedrivs på anstallter kan förmodligen med bättre resultat bedrivas utanför murarna. Dessutom tycker jag att fler kortare straff ska bytas ut mot fotboja, särskilt för unga brottslingar som inte ska får chansen att bilda nätverk på kåken. Jag vill dessutom påpeka att jag inte vill se detta som en skärpning av straffen, inte heller motsatsen. En reform skulle därför väga hårdare tag (livstid i boja) med mjukare tag (mindre tid på anstallt, mer terapi).

Varför blir nationaldagen helgdag?

För det första så tycker jag rent prinipiellt att det hade varit bättre med en EU-dag eller ännu hellre en världsdag i stället för denna provinsiella smörja.

För det andra så försvinner en tredagarshelg och ersätt av en kringflygande helgdag (som dessutom kan infalla på lördag eller söndag!).

Inga jättetunga argument emot, men vad är egentligen argumenten för???

P.S. En titt på almanackan visar varför regeringen förhalat reformen en tid. I år inföll 6:e juni en söndag, ingen populär start!!

Förbjud otrohet!

Från turkiet rapporteras det att regeringens förslag att förbjuda otrohet stoppas. Detta välkomnas tydligen av människorättsorganisationer och EU:s ledare. Jag känner inte till förslaget och kan tänka mig att det innehåller regler som särbehandlar män och kvinnor och i så fall ska det naturligtvis förkastas. Men varför är det inte lika förnjudet att skada människor mentalt som det är att skada dem fysiskt? Tycker inte de flesta offer att otrohet är värre än en örfil? Varför går inte lagen och moraluppfattningen hand i hand? Nu är det inte otrohet i sig jag är ute efter, vill människor leva med flera partner så står det dem naturligtvis fritt. Det jag är ute efter är löftesbrottet. Har man lovat en annan männsika sin trohet så ska man hålla det på samma sätt som man ska betala tillbaka sina skulder.

Samhällets skilda syn på psykisk och fysisk misshandel blir också tydlig i fallet mobbning. Först på senare år har det blivit möjligt att vidta rättsliga åtgärder mot psykisk mobbning.

Det konstiga är att när jag framför de här åsikterna så blir jag betraktad som moralist. Jag är inte moralist utan liberal och lägger inga värderingar i hur folk lever sina liv så länge de inte skadar andra! Poängen är att man faktisk skadar, eller sårar som det brukar heta, människor på fler sätt än att slå dem på käften!

Guillou och bidragen

I en intressant krönika skriver Jan Guillou att det här med att leva på bidrag verkar vara typiskt svenskt. Han har flera poänger men tycks inte ha upptäckt att det faktiskt finns ett par partier som så sakteliga ifrågasätter bidragsberoendet. Att Folkpartiet började prata om att ställa krav redan för två år sedan , att Centern vill att vi ska förvandlas till "flitiga bävrar" och att Moderaterna inte längre vill spara i välfärden, utan istället koncentrera sig på transfereringssystemet tycks ha passerat obemärkt.

Hur ska man då ställa sig till minskade bidrag? Min politiska grundidé är att alla marknader ska vara avreglerade, men kompletteras med transfereringar mellan starka och svaga grupper för att inte slumpen i form av genetiska och sociala förutsättningar ska få allt för stort inflytande på människors liv. Egentligen borde jag alltså vara emot Moderaternas svängning från besparingar i den offentliga produktionen till transfereringssystemet. Nu är det inte så enkelt. Naturligtvis kan inget transfereringssystem fungera utan rejäla incitament, så att människor verkligen lockas till att göra sitt bästa. Och vilka grupper är egentligen svaga? Barn och sjuka är naturligtvis lätt att peka ut, men var drar vi gränserna? Och hur är det med grupper som systematiskt diskrimineras på arbetsmarknaden? Och gamla? De kan ju fatiskt rent teoretiskt spara till sin egen pension. Det är ju (än så länge) omöjligt att fastställa vad i en människas produktionsresultat som beror på hennes talanger respektive hårt arbete.

Politisk tjänsteman

Igår i Studio Ett kritiserade riksdagsledamot Anne Marie Brodén (m) Folkhälsoinstitutets generaldirektör Gunnar Ågren för dennes politiska remissvar till socialdepartementets sk stopplag. Bra så!

Ågrens försvar var dock betydligt mer upprörande än vad Anne Marie gjorde sken av. Reportern frågade om han kunde lägga sina politiska värderingar åt sidan när han var med och lämnade remissvar. Han svarade att han kunde lämna sina partipolitiska värderingar åt sidan men: "Jag kan naturligtvis inte komma från min grundvärdering att jag tycker att svensk sjukvård är väldigt effektiv när det gäller att åstadkomma väldigt mkt hälsa för de pengar vi lägger ned på den och därför är jag ju skeptisk till stora förändringar i det svenska sjukvårdsystemet"

Varför ska han överhuvuidtaget läma en remiss då?? Fakta och resultat har ju tydligen inen betydelse, han har ju sina "grundvärderingar". Skandal!

Gunnar Ågren är vänsterpartist.

Studio Ett finns att lyssna på på www.sr.se

Sociala turister

Antalet medborgare i EU:s nya medlemsländer som sökt A-kassa i Sverige: 0

Med risk fört att ta ut segern i förskott: Vad var det vi sa!